Blogg

Natt eller dag – vilket är egentligen bäst för mig

Vilket är bäst egentligen, natt eller dag? Det är självklart något som är olika ifrån person till person. För mig personligen så trivs jag som allra bäst nattetid. Det är då som jag mår som bäst och känner mig som mest kreativ.

Natt eller dag

Skulle jag få välja så skulle jag allra helst vara uppe varje natt och sen sova på dagen. Jag tror att det är något som skulle passa mig perfekt.

För rätt många år sedan så arbetade jag natt, från ungefär 22:00 till 06:00. Sen åkte jag hem och sov hela dagen. Detta var något jag verkligen trivdes med. Något som jag mådde riktigt bra över att få göra.

Skulle jag få chansen så skulle jag vilja göra det igen, jobba natt och sova på dagen. Tyvärr så är samhället inte konstruerat på så sätt att det är möjligt.

Jobba natt

Jag tror inte jag är ensam om att känna så här. Det är nog många som hellre vill jobba på nätterna och sova på dagarna. Tänk om samhället skulle vara uppbyggt så att det även anpassades för sådana som oss.

Jag skulle vilja att affärer och andra servicestället hade öppet dygnet runt. På så sätt så skulle vi som vill vända på dygnet ha samma service som de som lever på ett traditionellt sätt. Rent ekonomiskt så tror jag det skulle vara bättre för exempelvis affärsinnehavarna dessutom. De kan sälja varor dygnet runt, de kan utnyttja lokalerna dygnet runt och så vidare.

Någon kanske tänker att det skulle bli dyrt för arbetsgivarna. Att de skulle behöva betala ut OB-tillägg för oss som vill jobba natt. Tvärt om, nattskiftet är ingen obekväm arbetstid för mig, snarare är dagtid det. Det är då jag skulle behöva OB-tillägg.

Sova på dagen

Inte nog med att jag gillar tanken på att jobba natt, jag älskar dessutom att sova på dagen. Får jag chansen att sova någon gång under dygnets ljusa tider så sover jag bättre än på natten. Jag känner mig mer avslappnad och utvilad efter att ha sovit på dagen.

Jag känner mig dessutom mer kreativ nattetid, mer villig till att arbeta. Får alltid en massa bra idéer när det börjar bli mörkt ute. Idéer som jag skulle vilja jobba med en hel natt.

Fotokredit: VisualHunt.com

9 oktober 2017
Arbetsglädje är det allra viktigaste på en arbetsplats

Jag läste ett citat för en tid sedan som fick mig att tänka på arbetsglädje, på hur viktigt det är att man har kul på sitt arbete och trivs med det man gör. Upplever man detta så är jag övertygad om att man också då gör ett bra jobb.

Arbetsglädje

Citatet jag läste kom ifrån den i år bortgångna Olle Blomqvist, mannen som en gång i tiden startade upp postorderföretaget Ellos. Det han sa var följande.

”Det är glädjen som är den viktigaste drivkraften”

Och detta stämmer ju så otroligt bra. Trivs man på sitt arbeta och känner arbetsglädje under tiden man arbetar så gör man dels bättre i från sig och levererar bättre resultat. Dels så orkar man också prestera bättre, jobba mer och leverera mer.

På mitt förra arbete, det jag hade innan det jag har nu, där jag arbetade med Internet så kände jag ingen arbetsglädje. Visserligen så var det kul den första tiden men det avtog väldigt fort. Under den större delen av tiden jag jobbade där så vantrivdes jag och jag kände ingen som helst arbetsglädje. Under de förhållandena så var det inte så lätt att göra ett bra jobb, hur intresserad jag än var av själva arbetsuppgiften. Motivation fanns inte där helt enkelt.

Nuvarande situation

Nu på mitt nuvarande arbete så är det tvärtom. Där är det kul att jobba, jag trivs grymt bra och känner en stor arbetsglädje. Alla mina kollegor är grymma, trevliga och de brinner verkligen för det som de gör, Allt det smittar av sig och det är oerhört inspirerande att jobba där.

Visserligen finns det dagar då det inte är så kul, så är det väl på alla arbetsplatser. Men överlag är det bara positiva känslor med mitt nuvarande arbete. Jag har skoj där, jag trivs betydligt mer än vad jag vantrivs.

Nu på min nuvarande arbetsplats så har jag visserligen vissa uppgifter jag skall göra. Men jag är rätt fri i hur jag gör dem och lite också också i när jag gör dom. Jag behöver visserligen vara tillgänglig för andra under hela arbetstiden, men vad jag arbetar med under tiden är valfritt.

På mitt förra arbete så var det mer som att vara en liten robot som gjorde nästan samma saker den ena dagen efter den andra. Visst hade jag ett ansvar men när det gällde att utföra arbetet så fanns det inte mycket svängrum, det fanns oskrivna regler för hur jobbet skulle utföras.

Så att känna arbetsglädje är oerhört viktigt. Känner man det så trivs man bättre och man gör ett bättre arbete. Glädjen får man ifrån kollegor, arbetsplats och arbetsuppgifter ger en så mycket i drivkraft. Klaffar allt det är det en fröjd att jobba.

Fotokredit: KatieKrueger via VisualHunt.com / CC BY-NC

9 oktober 2017
Social, kan man vara det på flera än ett sätt

Funderade lite idag på det där med att vara social och vad detta ord egentligen innefattar. Kan man vara social på mer än ett sätt? I så fall, vad är jag för typ av social människa?

Vad är social?

Vad innebär det att vara social? Enligt Wikipedia så är det detta det innebär:

person som är bra på att integrera sig och smälta in bland /människor/ i grupp, samt på att upprätthålla relationer

Egentligen så säger det inte så mycket, men ändå allt. Det ger ingen större förklaring enligt mig hur man är som person egentligen. Men för mig så är en social person en som är öppen, pratglad och har lätt för att knyta kontakter. i och för sig ungefär det som Wikipedias förklaring antydde.

Men måste man uppfylla allt detta? Jag tycker inte det. Personligen så anser jag mig vara en social person men jag är inte öppen och pratglad. Det kan stämma att jag på sätt och vis har lätt för att integrera och smälta in i grupper, men jag gör det väldigt diskret, nästan så att det inte märks. Dessutom så är jag, på sätt och vis, bra på att upprätthålla relationer. Jag är allt det som Wikipedia påstår utan att för den skull vara öppen och pratglad, så som man kanske först och främst tänker sig en person som är social är.

Grejen är den att jag kanske är mest social när jag inte träffar personer öga mot öga i det verkliga livet. Då, på riktigt, så är jag oftast tillsluten och tyst, håller mig gärna i bakgrunden och säger inte mycket. Men på nätet, jag jag låter mitt digitala jag träda fram så är jag väldigt social, ”pratar” med de flesta, tar kontakter och låter mer än gärna min röst göra sig hörd.

Annorlunda online

För det är vid datorn jag lever mest socialt. Det är när jag kan skriva i stället för att prata som jag är mest öppen och knyter kontakter. I det verkliga livet är jag kanske lite blyg medans när jag kan ta till det skrivna ordet så blir jag öppen och tar många nya kontakter och gör allt för att behålla både de och de gamla relationerna.

Så visst, man kan vara social på många olika sätt. Jag är det digital medans andra är det analogt på något sätt.

Fotokredit: VisualHunt.com

9 oktober 2017
DNA kan vara nästa medium för lagring

Microsoft vill försöka med att lagra data i DNA. Detta låter riktigt spännande tycker jag. Personligen så tror jag att framtidens lagringsmedium är exempelvis DNA.

DNA för att lagra data

Det går ju inte att komma ifrån att DNA-strängar är fantastiska på att kunna lagra information. I vart och ett av alla strängar vi har i kroppen så finns det enorma mängder information om oss själva. Delvis även om våra liv kan man kanske säga.

Det svåra är kanske att kunna föra över information till strängarna, att kunna ”programmera” dom om man skall uttrycka sig grovt. Men det är detta som Microsoft nu forskar om och delvis redan har lyckats genomföra.

Mängden data man kan lagra är enorm, ett gram DNA kan lagra uppåt 1000 miljarder GB data. En svindlande hög siffra. Det är så enorma mängder data att det inte behövs några större mängder DNA-strängar för att kunna laga den mängd information vi idag har.

Just det här med att utnyttja biologiska enheter för att lagra information tycker jag är intressant. Jag har funderat en hel del på om man skulle kunna bygga upp en konstgjord hjärna och använda den till att lagra information. Mängden data vi har lagrad i våra hjärnceller är stor, riktig stor. Men det som Microsoft nu forskar på är att ta det hela ytterligare ett stort steg vidare.

Framtida datorhallar

Lyckas det så kanske framtidens datorhallar inte är så som de ser ut idag med mängder av servrar. Det blir snarare ett biologiskt laboratorium fyllt med provrör (nåja, inte provrör men jag använde det som ett exempel bara).

Detta är som sagt riktigt spännande och det är nu bara att hoppas på att Microsoft lyckas med sin forskning inom en snar framtid. Jag tror dock inte på att vi under min livstid kan få möjligheten att köpa en dator där hårddisken har bytts ut mot en sträng DNA. Men jag tvivlar inte på att detta kommer komma i någon form någon gång i framtiden.

Fotokredit: Fotokredit: Pavel P. via Visual hunt /CC BY-NC-SA

9 oktober 2017
Barndomens somrar var innehållsrika

Tänk vad ett fotografi kan väcka minnen till liv. Det är i och för sig ett av syftena med att ha fotografier, att minnas händelser, platser, personer eller ögonblick. Satt och tittade på ett fotografi nyligen och fick en massa minnen om de somrar man upplevde som barn.

Barndomens somrar

För en tid sedan, ett bra tag sedan om man skall vara noga, så skannade jag in en massa diabilder. Det rörde sig om cirka 6500 stycken om jag inte minns helt fel. Det var diabilder som min pappa har tagit genom åren och som vi nu ville spara även i digitalt format. Alla bilder är nu sparade på flera ställen, både fysiskt och i det så kallade molnet i olika tjänster. Dessutom så fick min mamma och mina syskon varsitt USB-minne med alla bilder.

Jag satt och tittade på några av dessa bilder för en tid sedan och såg då bland annat bilden ovan. Det är ett foto på mig och min bror vid vår dåvarande sommarstuga i Vilshärad, cirka en mil norr om Halmstad. Stugan är såld och riven sedan ett antal år tillbaka. När fotot är taget vet jag inte, men jag (som är den äldsta av oss) ser ut att vara en så där 7-8 år, kanske något år äldre, så det bör vara under första halvan av 70-talet.

Det var i den stugan som vi i stort sätt alltid tillbringade våra somrar. Jag minns som om vi var där hela tiden som mina föräldrar hade semester, vi flyttade mer eller mindre ner där och bodde där i minst fyra veckor. Så minns jag det i alla fall, vet att vi bodde där bra länge under sommaren i alla fall.

Ett paradis

Som liten så var det ett paradis. Visst, det var trångt i stugan, det var två små rum. I början hade vi inte ett direkt kök utan bara en liten vrå där vi kunde laga mat. Rinnande vatten fanns inte utan vi fick hämta i en brunn och toaletten var ett utedass som låg i skogen. Så småningom byggdes stugan ut och vi fick både ett ordentligt kök och toalett inomhus.

Men som sagt, det var ett paradis ändå trots enkla förhållanden och trångboddhet. Man kunde vara ute och leka jämt och ständigt nästan och stranden med havet låg ett par minuters gångväg från stugan. Det var bara ett par hundra meter fågelvägen ner till en stor strand. Det var så nära att man oftast hörde folk som var på stranden och man kunde höra havets vågor väldigt ofta.

Varje år så gjorde vi en mängd utflykter. Ett givet mål var att åka ner till Helsingborg och ta båten över till Helsingör. Där shoppades det billig mat (det var på den tiden maten var billigare i Danmark än i Sverige), vi fick köpa lite godis på båten och vi fick dessutom en stor glass men en chokladboll på toppen.

Det fanns också en handelsbod i närheten av stugan dit man gick och köpte glass då och då. Ibland gick vi också upp till campingen som låg en bit från och spelade minigolf. Det var också en höjdpunkt på den tiden.

Inte så roligt i tonåren

När jag kom upp i tonåren så var det inte fullt lika roligt att åka med, inte så konstigt kanske. Men nu som äldre så är det i alla fall kul att minnas tillbaka till ens barndoms somrar. Det var kul på den tiden, ett paradis i all sin enkelhet.

Besökte förövrigt stället hösten 2014. Stugan var som sagt inte kvar och mycket runt omkring är förändrat. Handelsboden är borta sedan många år. Campingen och minigolfen finns kvar däremot. Och stranden, ja den är kvar precis som havet.

Foto föreställer mig själv (till vänster) och min bror vid den sommarstuga familjen hade förr om året. Fotografiet är fotograferat av vår pappa.

6 oktober 2017
Medelvärde i ett Exceldiagram är lätt att fixa

Jag har en längre tid försökt att få till en sak i Excel, nämligen att få ett medelvärde av ett antal värden med i ett Exceldiagram, som en rak linje rakt över ett diagram, som en rak linje. Jag har gjort detta i Excel 2016 för Windows. Använder ni någon annan version av Excel så kan det hända att det ser lite annorlunda ut.

Medelvärde i Excel – En enkel beskrivning

Har som sagt försökt ett tag men inte klurat ut hur man går till väga för att fixa detta. Men för en tid sedan så lyckades jag lösa det hela. Tänkte att det kanske är fler än jag som har klurat på detta så det hela får förevigas i ett blogginlägg.

I detta exempel så har jag tio värden för 10 dagar, med andra ord något väldigt enkelt, allt för att lätt visa upp hur man går till väga. Av detta så gör jag ett enkelt linjediagram.

Sen på någon lämplig ledig plats så gör jag två beräkningar av medelvärdet för dessa tio tal med formeln =medel(startcell:slutcell). Jag skriver Medel som rubrik och anger ”0” och ”1” framför de båda beräkningarna.

Dessa sex celler markerar jag, väljer att kopiera dem och sen klickar jag på diagrammet så det blir markerat och väljer sen Klistra In under startmenyn.

Därefter så väljer jag Klistra in special och då får jag upp följande ruta. Här skall man ange Ny serie, kryssa för Serienamn i första rader och Kategorier i första kolumnen samt ange Y-värden i Kolumner.

Ändra seriediagramtyp

Nu får jag upp en kort linje i diagrammet för medelvärdet. Denna linje högerklickar jag på och väljer Ändra seriediagramtyp. Jag väljer där Anpassad kombination under huvudkategorin Kombination. För serien med värden väljer jag Linje under Diagramtyp. För medel väljer jag Punkt med raka linjer.

Nu högerklickar jag på den övre x-axeln och väljer Formatera Axel. Här anger jag 0,0 för minsta gränsen och 1,0 för den högsta gränsen.

Längre ner på samma ställe väljer jag Ingen för Huvudtyp och Deltyp under Skalstreck. Samt även Ingen för Etikettplacering under Etikett. Detta gör att den övre X-axeln döljs.

Jag klickar sen på den högra Y-axeln så den blir markerat, därefter så raderar jag den helt enkelt.

Är allt nu gjort korrekt så skall man få ett diagram som ser ut så här:

Precis så som jag ville ha det från början.

Flera medelvärde i ett och samma diagram

Det går också att få flera medelvärde i ett och samma diagram.Till exempel om man har två olika serier med värden. Man gör då ett diagram med två grafer.

Sedan gör jag två olika medelvärden, en för varje serie, precis som innan.

edan så tycker jag det är lättast att göra hela proceduren ovan för serie 1 medelvärde. Inklusive då all formatering av den övre X-axeln och den högra -axeln. När man har fått klart allt det så markera man upp de sex celler som innehåller de värden som skall användas till medelvärde för serie 2. Sedan klistrar in dessa i diagrammet, precis på samma sätt som innan (inklusive ändra de inställningar som skall göras vid inklistringen). Gör man på det sättet så får man fram grafen för serie 2 medelvärde direkt utan att behöva formatera någon axel.

Så där ja, så enkelt är det att få fram ett eller flera medelvärde i ett Exceldiagram.

Alla bilder på sidan är producerade av mig själv.

6 oktober 2017
Lugnet och olugnet i mitt liv

Detta inlägg kommer att handla om mig personligen. Rättare sagt om vad jag upplever som störande och vad jag upplever som lugn. Det är vad jag tror inlägget kommer att handla om. Så är tanken i alla fall så här när jag börjar skriva. Planen är ett inlägg om lugnet och icke-lugnet i min värld.

Lugnet och icke-lugnet

Jag vet att jag kan vara extra känslig för vissa saker. En av dessa saker är folk som pratar en massa i min närhet. Egentligen så är det lite konstigt att jag känner så och samtidigt arbetar på en gymnasieskola. Men visst, ibland blir jag väldigt irriterad på jobbet om eleverna är väldigt tjatiga.

Men i alla fall, jag har svårt för att umgås med mer än en person åt gången. För jag vet att om man är tre eller fler så blir det en massa prat. I de situationer så tystnar jag, försvinner in i min värld och säger inte så mycket. Jag försöker då koppla bort allt prat runt omkring mig så gott det går.

Det är inte det att jag vill ha tystnad runt omkring mig. Tystnaden är inte lugnet för mig. Men jag vill välja ljuden jag vill höra. Vill jag vara ifred någon gång så kan jag sätta på mig ett par lurar och sen lyssna på musik. Till exempel Metallica på hög volym är avkopplande. Det är lugnet för mig.

Jag är inte folkskygg, osocial eller blyg (kanske lite). Men jag klarar inte av folk som pratar mycket, speciellt inte om det finns fler av den typen i en och samma folksamling.

Andra ljud är avkopplande

Det är inte det där att jag vill ha tyst omkring mig. Det gillar jag inte heller. Man skulle tro att jag skulle tycka att det var avkopplande att gå ut i skogen och sätta mig på en stubbe och uppleva tystnaden. Men så är det inte, det är tvärtom väldigt stressande tycker jag.

Jag vill ha ljud runt omkring mig men inte alla typer av ljud. Jag vill kunna välja de ljud jag trivs med, ljuden jag upplever som lugnet. Musik på hög volym som sagt, exempelvis hårdrock, är avkopplande. Ljud från bilar är avkopplande också. Men mycket folk runt omkring mig är det inte. Speciellt inte folk som pratar mycket. Det mår jag så smått dåligt av.

Det går säkert att jobba på det är. Att lära sig umgås med folk som pratar mycket. Lära sig att inse att det också kan vara lugnet för mig. Men samtidigt så är detta något som har blivit värre och värre med åren.

Eller vänta nu, värre och värre låter fel. Det låter som det är något negativt. Är inte helt säker på att det är det. För mig är det snarare mer normalt att vara tyst, att inte prata mycket. Men andra tycker det inte är det, det vet jag. Vi är ju alla olika.

Fotokredit: Visual hunt

6 oktober 2017
Gränser är till för att flyttas

För en del år sedan så var jag hyfsat aktiv av mig. Jag sprang en del, i alla fall periodvis. Inga längre sträcker kanske men några kilometer åt gången blev det. Sedan så cyklade jag mycket. Dels om jag skulle någonstans men också för skoj skull. Dessutom så gick jag en hel del. Min kropp sätta inga större gränser när det gällde att vara aktiv.

Allt förändrades en dag

En dag förändrades detta, min kropp började må allt sämre. Jag fick helt enkelt allt svårare för att springa och cykla och även för att gå. Efter en massa läkarundersökningar så fick jag en diagnos. Min kropp bar på en sjukdom.

I och med det så blev mitt liv allt mer stillasittande. Jag klarade inte av att vara så aktiv som förr. Detta även om jag visste att jag skulle må bättre av att röra på mig lite.

Vid julen 2016 så beslöt jag mig för att köpa en aktivitetsklocka av märket Fitbit. Den stora anledningen var att jag ville samla in en massa information om mig själv. Men jag insåg efter en hand att den sporrade mig att röra på mig mer och mer.

Främst så var det stegräknare som var intressant för mig. Ju mer tiden gick ju mer motiverad blev jag till att tävla mot mig själv. Det kunde röra sig om att försöka gå fler steg än gårdagens steg. Det kunde också röra sig om att gå mer än vad det genomsnittliga antal stegen den senaste sjudagarsperioden. Hela tiden hittar jag gränser som jag försöker att flytta.

Gränser är till för att flyttas

Det är inte alltid lätt att försöka slå nya rekord eller att flytta gränser. Nu gör jag inte detta varje dag, det skulle inte fungera. Men de dagar som jag gör det kan vara jobbiga. Min kropp kan verkligen säga ifrån. Det kan vara så att benen känns helt borta, att jag inte har några som helst krafter i dem. Ändå så biter jag ihop, bara några steg till. Allt för att slå ett rekord eller nå upp till en viss nivå.

Mest av allt så går jag inne i lägenheten som jag bor i, fram och tillbaka mellan rummen. Jag kan vara nära att passera en eller flera gränser eller att slå ett rekord. Benen kan vara slut, såpass mycket att jag knappt kan stå på dem. Jag kan också ha ont i dem, rejält ont. Ändå så tänker jag ”bara några vändor till sen så är det över”.

Det kan vara jobbigt som sagt och det kan göra ont. Men jag tror i alla fall att kroppen blir starkare, att jag flyttar de gränser av vad jag klarar av. I början av året var det jobbigt att komma över 5000 steg på ett dygn. Nu klarar jag allt som oftast den dubbla antalet steg.

Gränserna sitter i huvudet

Visst så har kroppen en nivå av vad den klarar av att prestera. Men jag tror att mycket är mentalt. Man klarar av mer än vad man både tror och vet. Det är ens tankar som sätter gränserna oftare än vad kroppen gör.

Därför så är det roligt och riktigt skönt att klara av något som man inte trodde man klarade av. Så kände jag första gången jag passerade 10000 steg. Det var en gräns jag trodde var omöjlig för mig att nå men jag klarade den. Dessutom så har jag klarat den många gånger sedan dess. Detta trots att det ibland har varit jobbigt och smått smärtsamt.

Det behövs kanske att man tränar det mentala lika mycket som musklerna och konditionen. Tror det är viktigt för alla, inte bara för mig. Men å andra sidan så tränar väl eliten så oftast och det fungerar ju riktigt bra. Att gå fram och tillbaka om jag gjorde för

I framtiden

Vad är jag då för mål framåt? 15000 steg lockar, mitt rekord nu är strax under 12000. Jag bor nära en sjö som jag gillar men som jag inte har varit vid på ett tag nu. Det skulle vara skoj att gå dit igen. Jag klarar nog av att gå dit men hemåt så kanske det är jobbigare eftersom det är en lång brant backe upp från sjön till min bostad. Det är just uppförsbackar som är jobbigast. Men med lite träning så klarar jag kanske det framåt sommaren, både mental träning då liksom träning med musklerna. Att gå till ICA-butiken för att handla vore skoj. Nu åker jag buss en hållplats, upp för en backa. Sen går jag hem från affären. Att som förr kunna gå både dit och hem vore ett mål att nå framöver.

Fotokredit: Funchye via Visual hunt / CC BY-NC-SA

12 september 2017
Beröm och smicker biter verkligen inte på mig

Är det något som jag verkligen har svårt för så är det att få beröm. Jag känner mig verkligen illa till mods när jag får uppskattning för något jag har gjort. Smicker biter verkligen inte på mig.

Beröm känns jobbigt

Ett exempel är om jag har gjort något, på jobbet eller någon annanstans. Någon kanske säger då ”Bra jobb, det gjorde du verkligen bra Anders”.

Jag vet att de säger detta och verkligen menar det. De är nöjda med vad jag har gjort och vill ge mig uppskattning. Men jag tycker snarare att det känns jobbigt att få höra det. Även om de menar väl så tar jag det snarare negativt.

För mig är det en självklarhet att alltid ge minst 100% i vad jag än gör. Speciellt då om det är ett jobb jag få betalt för att göra. Då tycker jag inte att det skall behövas ösas en massa ord i all välmening. Jag gör ju bara det jag skall göra.

Det är en annan sak om jag inte gör det jag skall göra. Om jag misslyckas med andra ord. Då är det helt okey att säga det för då har jag misslyckats. Då har jag inte levt upp till förväntningarna på mig.

Men om jag som sagt utför det arbete som jag skall göra, varför då säga det? Varför säga tack för att jag gör ett bra jobb när jag bara utför en självklarhet.

Svårt att ge uppskattning

Likväl som jag har svårt för att ta emot uppskattning så har jag också svårt att ge det. Det ligger nog mycket i att jag själv inte uppskattar en klapp på axeln. Då får jag samtidigt svårt att ge andra det. Jag känner mig lika illa till mods då.

Egentligen så är det fel att känna som jag gör, jag är fullt medveten om det. Men det är så jag känner och det är så jag har känt länge. Att få beröm känns verkligen inte bra, jag känner mig illa till mods.

Mycket av detta tror jag beror på att jag helst av allt vill leva lite i skuggan av tillvaron. Inte stå i centrum mitt i rampljuset. Att få lite beröm gör att strålkastarna riktas mot mig, om än för ett kort ögonblick. Att jag uppskattas, att blickarna riktas mot mig gör att det bara känns obehagligt.

Det spelar ingen roll egentligen i vilken situation det är. Det är illa att gå några positiva ord i ett mail eller mellan fyra ögon. Men det är än värre att få beröm och uppskattning när andra hör eller ser på.

Beröm på nätet

Detta är något som inte bara förekommer i det verkliga livet utan också på nätet. Jag hade två konton på Instagram innan, varav det ena hade en hel del bilder. Jag fick en massa gillanden för de flesta av dessa bilder. Så många att det till slut blev obehagligt för mig. Jag var helt enkelt tvungen att sluta att lägga ut bilderna. Det ena kontot, det där de flesta bilderna fanns, är avslutat och borta. Det andra har jag än så länge kvar men alla bilder jag hade där är raderade. Instagram var helt enkelt inget för mig, jag fick för mycket beröm där.

Fotokredit: Visual hunt

12 september 2017
Drivkrafter, det är de som driver oss framåt

För en par år sedan var jag med och lyssnat på en som pratar om drivkrafter. Med andra ord vad det är som egentligen driver oss framåt och motiverar oss till olika saker. Egentligen så tyckte ha nog innan att detta inte var något för mig. Anser ärligt talat att det är lite smått flummigt om jag skall vara ärlig. Men jag har ändrat mig en hel del måste jag erkänna. Det var faktiskt rätt intressant att höra lite om dessa drivkrafter som finns.

Vilka drivkrafter har jag?

Vi fick börja med att göra en liten test som gick ut på att vi skulle betygsätta 24 olika påståenden om olika saker och ting. Sedan skulle man summera ihop poängen vi hade satt till sex stycken grupper. Dessa sex olika grupper var vart och ett en drivkraft. Sen så skulle vi se vilka två av dessa sex som fick högst poäng, det var de drivkrafter som drev oss framåt.

Mina två drivkrafter som fick högst poäng var den teoretiska drivkraften och den individualistiska drivkraften .Tyckte först att ”jaha, kan det här stämma” . Men när vi sedan fick veta mer om vad de olika innebar så förstod jag att det var slående rätt för min del.

Ta bara det som gäller för den teoretiska biten, att en sådan är intresserad av fakta och att samla in information och vill skaffa sig kunskaper för att utvecklas. Det är ju precis så som jag är. Att man dessutom som begränsning har att man ibland kan gräva ner sig i detaljer och har svårigheter att hantera praktiska problem, det stämmer verkligen på mig.

Den drivkraft som fick näst högsta poäng för mig var den individualistiska drivkraften. Det som kännetecknar en person med denna drivkraft är bland annat att den personen vill ha kontroll över sitt liv. Han vill ha frihet i sitt agerande och är tävlingsinriktad. Detta kanske inte stämmer helt och hållet men i alla fall till en viss del.

Nu så var detta i och för sig min sekundära drivkraft och inte den som driver mig mest. Så det kanske inte är så konstigt då att den teoretiska stämmer mer in på mig än den individualistiska.

Vilka andra drivkrafter finns det?

De fyra andra drivkrafter som finns och som jag inte fick så bra poäng på är Traditionell, Praktisk-ekonomisk, Estetisk samt Social. Det var i den ordning de rankades för mig med den traditionella som nummer tre. Den social som sista och sjätte av de olika drivkrafter.

Fotot kommer ifrån Pixabay.

12 september 2017