ringman.se

Kategori: Personligt

  • Midsommar 2026

    Midsommar 2026

    Midsommarafton idag när jag skriver detta. Egentligen så är det inget jag bryr mig så mycket om. Visst, det är en trevlig tradition och så, men det är inget som jag bryr mig något om.

    För jag firar aldrig midsommar, jul, nyår, påsk och vad det är för helger. Sedan dess att jag blev vuxen så har jag mindre och mindre intresserad av dessa högtider.

    Midsommar förr om åren

    Som jag nyss skrev så har jag inte firat exempelvis midsommar som vuxen. Men som barn så var detta en kul helg vill jag minnas.

    Vi hade på den tiden tillgång till en sommarstuga utanför Halmstad, den tillhörde egentligen min morfar. Varje midsommarhelg så åkte vi dit för att fira midsommar. Det var inte bara min familj, det var min morbror och hans familj och grannar nere vid stugan.

    Det började redan vid eftermiddagen då det var dans runt midsommarstången en bit ifrån stugan. Höjdpunkten där var att alla barn fick en glasspinne och en plastmugg med läsk, det var stort när man var liten.

    På kvällen så samlades alla vid någons stuga och det åts mat. Minns inte exakt vad, men det var säkert sill och potatis. När maten sedan var uppätet så gick vi yngre iväg och hittade på något medans de vuxna satt och pratade.

    Under de senaste åren

    En gång under tiden som vuxen har jag firat midsommar på riktigt. Det var 2011 och några släktingar från USA besökte Sverige för första gången. De var hos min syster i Västerås. Jag, mina föräldrar och min bror med fru och dotter åkte dit.

    Det var kul att träffa släkten men att fira midsommar var så där. Amerikanarna skulle få uppleva det där med dans runt midsommarstången men jag var inte med. På kvällen så var det en stor middag hemma hos min syster med släkt och vänner. Jag satt och led hels kvällen och längtade tillbaka till det hotellrum som jag bodde i under denna helg.

    Andra helger

    Det är som sagt inte bara midsommar som jag hoppar över att fira. Jag föredrar att vara själv under jul, nyår och påsk, inte fira dessa helger på något sätt. Det ger mig inget, ser ingen som helst glädje i att umgås med andra under dessa helger.

    Min födelsedag firar jag mot min vilja. Det finns de i min närhet som uppvaktar mig, gratulerar mig och så. Helst av allt så skulle jag vilja slippa grattis samtal och SMS, att få bli lämnad i fred den dagen.

    Bilden kommer ifrån ChatGPT.

  • Min sjukdom

    Min sjukdom

    Jag har en sjukdom, en kronisk sådan. Den är inte allvarlig, men den är jobbig och påfrestande. Min sjukdom gör sig påmind varje dag, mer eller mindre hela tiden.

    Det är en sjukdom som konstant påverkar mig, men också min omgivning. Jag kan leva med denna diagnos. Men det är jobbigt att ta sig igenom varje dag.

    Från allra första början

    Om jag skall ta det från första början så märkte jag någon gång under hösten 2011 eller våren 2012 att något var fel med mig. Jag fick mer och mer problem med att gå. Detta var jobbigt för mig eftersom jag var van vid att gå, cykla och springa. Jag bor ett par kilometer ifrån city i den staden som jag bor i. Skulle jag ner till city så gick jag eller cyklade, någon enstaka gång så tog jag bussen.

    Men detta blev svårare och svårare, mina ben löd mig inte längre. Jag kände att kraften i mina ben försvann alltmer och mer. Så jag gick till min läkare på den vårdcentral som jag tillhörde. Han undersökte mig, men kunde inte hitta något som han ansök var fel. Men när jag skulle gå så sa han att min gångstil inte såg normal ut, att det var bäst att gå det kollat hos en specialist.

    Lång rad undersökningar på sjukhuset

    Så jag fick en remiss till neurologen på sjukhuset i staden jag bor i. Eter en tid så jag träffa en läkare där. Han undersökte mig och skickade mig vidare på andra undersökningar.

    Under några månaders tid så var det flera besök på sjukhuset. Åtskilliga gånger fick jag lämna blodprov (jag hatar att bli stucken), jag fick genomgå en magnetröntgen och jag fick göra ett ryggmärgsprov.

    Det sista av dessa, ryggmärgsprovet var en upplevelse förresten. Jag hade hört att det kunde göra fruktansvärt ont, så jag var rätt nervös. Mär jag kom dit så fick jag en otroligt bra läkare som, tillsammans med två sköterskor, förklarade hur allt skulle gå till. Det lugnade mig lite. Sen så började dom, hon sa efter ett tag att hon skulle sticka mig. Sen så skulle jag hosta några gånger. Efter det så sa läkaren att nu var det klart. Jag hade inte känt något.

    Diagnosen

    Den 12 september 2012 så skulle jag upp till läkaren igen för att få min diagnos. När han sa vad det var så blev jag ärligt talat inte chockad. På något sätt så visste jag redan vad det var för sjukdom jag hade åkt på.

    Nu så var det vara att acceptera det hela. Jag fick ett par kryckor som skulle underlätta för mig. Så småningom så fick jag under en tid behandling med en medicin som skulle bromsa sjukdomsförloppet. Bota den gick inte.

    Livet efter diagnosen

    Nu när jag skriver detta så börjar det närma sig 14 år med denna sjukdom för mig. Jag klarar mig hyfsat, även om det är jobbigt varje dag. Jag klarar inte att gå mer än ett par hundra meter, jag har svårt för att stå still allt för länge. Min balans har blivit riktigt dålig och jag är konstant trött.

    Men jag klarar mig i alla fall. Det finns de som efter en kortare tid med denna sjukdom hamnar i rullstol. Jag vet att jag också kommer att göra det och att den dagen inte är allt för avlägsen. Men än så länge kan jag gå med hjälp med kryckor.

    Jag inser att jag trots allt är lyckligt lottad. Trots att jag har en jobbig sjukdom som påverkar mig mycket, så finns det de som har det mycket värre.

    Fotot är skapat med ChatGPT

  • Nystart för bloggen

    Nystart för bloggen

    Okey, nu så kör jag igen. Ännu ett försök till en nystart av denna blogg. För vilken gång i ordningen vet jag inte.

    Det blir ofta som så att jag skriver ett par inlägg, sen så går bloggen i dvala igen. Detta trots att jag verkligen vill skriva. Det finns så mycket som jag vill ha sagt, så mycket text som jag vill ha ut. Men det låser sig vid varje försök.

    Bloggen förr i tiden

    En gång i tiden så kunde jag blogga en massa. Jag producerade texter på löpande band ett tag. Det kom inlägg varje dag, till och med mer än ett per dag. En gång i tiden så gillade jag att skriva och jag hade lätt för det.

    Men under de senaste åren så har något hänt med mig. Även om jag har tankar och idéer om sådant som jag vill ha skrivet, så går det bara inte att få till det. På något sätt så låser det sig totalt för mig. Jag har fruktansvärt svårt för att skriva det jag vill ha skrivet helt enkelt. Så pass svårt att jag inte alltid mer bra av att försöka.

    Tidningsskrivande

    Problemet gäller inte bara blogginlägg förresten. Jag jobbar lite lätt med en tidning, en föreningstidning som kommer ut 4 gånger per år. För ett bra tag sedan så fick jag frågan om jag ville skriva en kort text. Det var en artikel som skulle vara på baksidan av tidningen och som med en stor bild och en kort text skulle presentera en person. Jag fick en massa fakta och det var egentligen bara att mer eller mindre skriva av det jag fick. Skulle bara göra vissa ändringar och omformuleringar. Det gick helt okey.  Det tog visserligen ovanligt lång tid för en sådan kort text, men jag fick ihop det till slut.

    Senare så fick jag frågan om jag ville skriva en större artikel till ett par foton som jag hade hittat (jag jobbar en del med just foton till tidningen). Med en viss tvekan så tackade jag ja till detta, vilket kanske så här i efterhand var dumt. Visst, artikeln blev rätt bra, det tycker till och med jag. Men det tog tid och jag kände att jag inte alltid mådde så bra av att skriva under tiden jag skrev.

    Slutet av tidningskarriären

    Sen så fick jag en förfrågan om att skriva ännu en artikel. Jag tackade med en hel del ångest ja till detta och påbörjade researcharbetet. Sedan så skulle jag börja skriva, men det låste sig totalt och jag gick inte ihop något alls. Eller rättare sagt, jag fick ihop en lång text, men det var ingen bra text, långt ifrån. Nu så börjande jag återigen känna att jag inte mådde bra av att skriva detta. Så jag fick meddela att jag lade ner jobbet. Jag har sparat texten i min dator. Någon gång i framtiden tar jag kanske fram den och gör ett nytt försök. Det kan bli en nystart även där en vacker dag.

    Bloggens liv denna gång

    Så det blir som sagt en nystart, igen, för denna blogg. Kanske blir det bara ett par inlägg och sedan så tröttnar jag. Kanske blir det som förr, en massa inlägg under en lång tid framöver.

    Detta får framtiden utvisa. Jag skall i alla fall försöka skriva. För som jag skrev i inledningen till detta inlägg så finns det egentligen en massa som jag vill ha sagt. Nu gäller det bara att få ihop det till ett antal blogginlägg.

    Fotot är skapat med ChatGPT