ringman.se

Författare: Anders

  • Spöken och kontakten med dem i min vardag

    Spöken och kontakten med dem i min vardag

    Inledningsvis så vill jag göra en sak helt klar – Jag tror inte på spöken. Jag tror definitivt inte på att vi människor (och för all del även djur) kan ”gå igen” efter det att vi har lämnat jordelivet.

    Men detta inlägg kommer att handla om en massa mystiska händelse som jag har varit med om de senaste åren. Händelser som de flesta säkert klassar som närkontakt med andevärlden. Själv tror jag att det finns en mer naturlig förklaring till allt.

    Spöken i lägenheten

    Allt det jag nu kommer att skriva om har hänt i lägenheten där jag och min sambo bor. Jag har varit med om några händelser på ställen som inte rör hemmet. Men dessa lämnar jag åt sidan för denna gång, finns kanske tillfällen att återkomma till dem i framtiden.

    Jag kommer inte att redogöra för vad som har hänt i något kronologisk ordning, utan hoppa lite fram och tillbaka i tiden. För vissa saker har hänt ofta genom åren. Men jag skall börja med det allra senaste som hände, det var någon gång i april 2019.

    Jag vaknade under natten av att jag kände att det blåste kall luft på min högra arm. Det kändes som om någon andades på den, på nära håll. Jag låg på rygg och hade armen utanför täcket. På min högra sida så ligger min sambo och jag var helt säker på att det var hon som låg med sitt huvud nära min arm och andades mot den när hon sov. Så jag brydde mig inte om det så mycket utan försökte somna om.

    Men så kom jag att tänka på att en människas andedräkt inte brukar vara så kall som den luft som träffade min arm. Jag vände mig om för att se om det var min sambo som andades på mig. Då upptäckte jag att hon låg på sidan med ryggen mot mig. Så jag vet inte vad det var för kall luft som träffade min arm på ett sådant sätt att det kändes som andetag.

    Den unga kvinnan i lägenheten

    Vid ett par tillfällen så har jag dessutom sett en skepnad av en människa i vår lägenhet. Det har hänt två gånger och det är de enda gångerna jag har sett ett spöke.

    Första gången var för ett antal år sedan. Jag stod i köket vid spisen och tittade hastigt in i sovrummet. Där, vid en garderob, stod en ung kvinna i cirka 17–20 års åldern. Hon var iklädd en blå klänning och hade ett vitt förkläde. Jag såg henne en stund sen försvann hon.

    En annan gång så stod jag på vår balkong, har för mig att det var framåt kvällen. När jag tittar åt höger så får jag se samma tjej stå i dörren ut till balkongen och tittar på mig. Även nu iklädd en blå klänning och vitt förkläde.

    Känslan av spöken

    Dessa händelser är de mest uppenbara kontakterna jag har haft av spöken i vår lägenhet. Men många gånger så har jag haft en känsla av att jag inte är ensam. Det har inträffat flera gånger att jag känner att någon står bakom mig och tittar mig över axeln när jag sitter och jobbar. Men det är aldrig någon där. Jag har också upplevt det som att någon går förbi mig ibland fast att jag är ensam. Det har också hänt några gånger att jag upplever det som om någon går ifrån sovrummet, genom köket och ut i hallen. Det är en sådan där riktigt intensiv känsla av detta även om jag inte någonsin har sett någon gå så vid dessa tillfällen.

    Jag är inte ensam om att ha kontakt med spöken i lägenheten. Min sambo säger att hon nattetid har upplevt det som om att någon sätter sig på sängen även fast ingen gör det.

    Som sagt, jag tror inte på spöken även om jag nu har varit med om en del oförklarligt. Det finns säkert en naturlig förklaring. Det mest naturliga är kanske att det är hjärnspöken, alltså ren inbillning. Det finns troligen andra mer vetenskapliga förklaringar på det jag upplever som spöken. Men som sagt, jag tror att det mest logiska är att det inte är några väsen som spökar utan min egen hjärna.

    Fotot är ifrån Visual Hunt.

  • Påsk, hur jag har firat denna helg genom åren

    Påsk, hur jag har firat denna helg genom åren

    När detta skrivs så är det påsk. Rättare sagt så är det långfredagen 2019. Jag firar inte denna helg på något sätt numera. Påskhelgen är inget annat för mig än några dagar ledigt. Men det har inte alltid varit så. När jag var yngre så var helgen något som vi firade och det var enligt vissa fasta rutiner som återkom år efter år.

    Hur jag firade påsk förr om åren

    Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur vi i min familj firade jul och att julfirande mycket byggde på att vi åt på tok för mycket. Sättet vi har firat påsk har också till stor del inneburit att vi äter, om än i mindre utsträckning jämfört med julhelgen.

    När jag var ung så firade vi alltid påsk hos min farmor och min pappas faster. Dessa båda delade bostad en bit utanför Halmstad. Vi samlades alltid hos dem båda på påskafton. Förutom de båda och vi fem i min familj så var min pappas syster med man och dotter (min kusin alltså) med. Ibland även min morfar, vi bodde alltid hemma hos honom inne i centrala Halmstad.

    De fasta rutinerna

    Vi samlades alltid på eftermiddagen och påskfirandet inleddes med fika. Jag har inga minnen vad som hände innan vi åkte iväg till farmor. Men troligen så tog vi det bara lugnt på förmiddagen, åt någon lättare lunch kanske för att sedan åka iväg.

    Efter fikat så gick vi alltid en promenad, jag tror nästan att det var samma runda varje år. Vad jag minns nu så var det alltid snö runt påsk. Troligen så minns jag fel, det borde ha varit mer vårväder några år. Men tänker jag tillbaka på dessa promenader nu så ser jag bara enorma mängder snö.

    Väl tillbaka hemma hos farmor så tog vi det bara lugnt ett tag. Har inga större minnen om vad vi hittade på men jag tror nog att de vuxna satt och pratade och vi barn spelade något spel eller så.

    Strax innan 18:00 så begav vi oss ut igen, då skulle vi iväg till en idrottsplats som låg några hundra meter bort. Där var det en stor påskeld, något som mest förekommer i den västra delen av landet har jag förstått. Det sköts också av en massa fyrverkerier minns jag.

    När det var över så begav vi oss åter tillbaka till min farmors hem, nu för att äta en påskmåltid.

    Maten under påsken

    Vi åt en massa på påskaftons kväll. Men som sagt inte lika mycket som under julen. Men det var framför allt ägg som åts och detta i stora mängder. Det var dessutom sill, köttbullar, lax, prinskorv och troligen också Janssons frestelse plus mycket mer.

    Troligtvis så åts det också en massa godis konstant under dagen. påsk är den dag på året då vi svenskar äter mest godis och vi i min släkt var troligen inte något undantag.

    Påsk under senare år

    Jag har inget minne av när jag var med och firade påskhelgen hos farmor för sista gången. Men firandet avtog väl så småningom. Pappas faster dog och då flyttade min farmor in till en liten lägenhet inne i Halmstad. Jag har inget minne av att vi firade påsk där någon gång.

    Vi firade säkert påsk i min familj hemma i vårat hus under många år sedan. Mina föräldrar sålde huset för många år sedan och vi har varit i den lägenheten de köpte och haft påskfirande några gånger. Har också varit hos min bror något år och firat denna högtid.

    Men de senaste åren så har det inte blivit något påskfirande alls. Påsk är som sagt numera några dagar ledighet, inget annat än så. Jag äter inte någon påskrelaterad mat så som ägg och sill längre. Det blir vanlig mat helt enkelt. Lägenheten dekoreras inte med något påskris med färgglada fjädrar eller små gulliga kycklingar i olika storlekar.

    Påsken är ingen högtid för mig längre, det är bara några dagar med vila och återhämtning.

    Fotot är ifrån Visual Hunt.

  • Styrkor och svagheter kan vara något negativt

    Styrkor och svagheter kan vara något negativt

    På den skola som jag arbetar på så skall alla elever i årskurs 1 ingå i ett nytt projekt. Detta projekt ska, är det tänkt, gå ut på att bygga upp deras självförtroende. De skall få lära sig vilka deras styrkor är och hur de kan använda dessa. Tanken är bra, i alla fall i grunden, tycker jag. Men trots det så gillar jag inte detta, ser mer nackdelar än fördelar med detta.

    Ta fram mina styrkor

    Nu i veckan så fick vi i personalen prova på lite av det som eleverna skall göra. Vi fick i uppgift att beskriva ett tillfälle då vi kände oss som bäst och beskriva hur vi kände oss då.

    Jag gjorde personlige inte uppgiften av en enda anledning: Att beskriva när man är som bäst är detsamma som att skryta om sig själv och just att skryta tycker jag är fel. Detsamma gäller att ta fram och beskriva sina styrkor, att tala om vad man är bra (eller bäst) på, det är inget annat än skryt.

    Jag är rätt för att detta kan användas på fel sätt när eleverna skall göra samma sak framöver. Det kan mycket väl bli så att någon beskriver en situation när han eller hon kände sig som bäst och att de andra eleverna tycker att det var en fjantig situation. Risken är att situationen sedan används för att mobba den elev som redogjorde det hela.

    Samma sak kan gälla om en elev berättar om sina styrkor och vad han eller hon är bäst på, med andra ord skryter. Risken är tror jag mycket stor att det sedan används av andra elever till att trycka ner eleven i frågor. Att de till att han eller hon inte ska tro att han/hon är något, se till att han/hon inte är stöddig och så vidare.

    Som sagt, tanken bakom projektet är troligen bra men risken är att det används till något negativt.

    Mina personliga åsikter

    Personligen så vill inte jag visa mina styrkor, jag vill inte vara bäst på något. Vill inte vara sämst heller för den delen men det är bättre att ta fram sina svagheter än sina styrkor. På så sätt så kan man få se vad man kan bli lite bättre på.

    Men man får inte bli för bra tycker jag, det måste ligga på en lagom nivå. För det är så jag vill vara personligen, lagom. Varken bra eller dålig, inte ha några styrkor och helst inga svagheter heller.

    Man skall vara lagom, inte sticka ut ur mängden. Det är i allafall där i den situationen jag trivs som bäst.

    Fotot är ifrån Pixabay.

  • Expert mot min egen vilja, det är min situation

    Expert mot min egen vilja, det är min situation

    Jag är lite av en expert mot min vilja. I alla fall så tror folk att jag kan saker som jag inte kan. Att jag har kunskap som ligger långt ifrån mitt område av vetande. Detta gäller på mitt jobb men också privat inom familjen. Området det handlar om är IT eller rättare sagt så gäller det datorer.

    Expert trots att jag inte är det

    Skall man ta jobbet först så lär jag vara ansvarig för IT-området på jobbet. I alla fall så finns det de som tror och tycker det. Jag blev lite av IT-ansvarig av min förra chef, lite mot min egen vilja. Hon tyckte, utan att veta vad jag kunde, att det skulle passa mig.

    För en vecka sedan ungefär så träffade jag andra med samma befattning inom koncernen jag är anställd i. En av dessa kollegor presenterade sig som ”ofrivillig IT-ansvarig”. Det är lite så jag känner det också.

    Tror nu inte att jag tycker illa om att vara lite av expert inom området, i alla fall i andras ögon. Det är kul, i alla fall oftast. Men vad som är jobbigt är att alla tror att jag skall kunna allt och det på en gång. Sanningen är den att jag inte kan så där jättemycket. Jag är långt ifrån kunnig inom området. Kommer någon med något problem så är det inte ofta jag kan lösa det med en gång. Speciellt inte om det är ett nytt problem. Är det något jag har löst innan så brukar jag fixa det snabbt.

    Sanningen är den att jag löser 9 av 10 problem som jag får på mitt bord med hjälp av andra experter, oftast då vår IT-support eller med hjälp av sökningar på Google. Ibland löser jag dessutom problemen med att testa mig fram. Lite try and error fungerar ofta, även om det kan ta sin tid ibland. Oftast är det så att man med det sättet att lösa problem lär sig mest.

    Aktuellt problem

    Senast idag så fick föreställa en expert på jobbet då en ville ha hjälp med att koppla en skrivare till sin dator. Normalt är det inga problem för mig, men hon hade en Chromebook och då var det något nytt. Jag har, trots att jag har jobbat med Chromebook-datorer i cirka ett och ett halvt år, aldrig kopplat ihop en sådan dator med en skrivare på vårat nätverk. Men efter att hållit på i 10-15 minuter så kunde hon skriva ut det hon ville ha ut. Det vara bara för mig att testa lite, leta i inställningar och sedan till slut lyckas. Hon tackade för hjälpen men jag sa att det var jag som skulle tacka för jag fick lära mig något nytt.

    Så alltså, andra på jobbet tror att jag är en expert på datorer och att lösa problem som rör dem eller saker som finns i området runt datorerna. Detta är till exempel skrivare, nätverket eller projektorer. Sanningen är att jag troligen inte kan mer än vad de flesta andra på jobbet kan, det finns nog de som kan mer än vad jag kan dessutom.

    Expert privat

    Det är inte bara på jobbet jag råkar ut för detta. Privat så är jag också lite expert inom området. Jag får oftast vara support för exempelvis familjen. Oftast kan jag lösa problemen men då oftast med hjälp av en riktigt expert – Google.

    Vad kan jag då om datorer? Tja, jag kan Office-programmen hyfsat, Excel lite bättre. Jag kan en del om databaser och en del om SQL. Jag kan koda ihop en webbsida hyfsat bra med HTML och CSS. Dessutom så kan jag hantera en del programvara som jag använder mig av ofta, till exempel Genney.

    Men jag är fruktansvärt okunnig på allt det tekniska som rör datorer. Är dessutom helt ointresserad av allt det som finns inne i datorn, hur man kopplar ihop ett nätverk och så vidare. Det är inget som jag gillar att göra. För mig är dator inget mer än ett redskap för att utföra saker jag tycker om att sysselsätta mig med. Datorerna i sig är inget som intresserar mig så mycket.

    Men i andra ögon så är jag som sagt expert på datorer och jag förväntas lösa problem snabbt och enkelt. Ibland går det snabbt, ibland tar det längre tid och ibland löser jag inte problemen alls.

    Är det en ära att vara expert mot sin vilja

    Jag vet inte om jag skall ta det som en ära att folk har så stora förväntningar på mig eller om det snarare är något negativt. Ibland så känns det ärofylld men ibland blir jag så trött på att folk tror att jag kan allt. Speciellt då med tanke på att jag inte kan så mycket och inte vill kunna så mycket inom området då det inte intresserar mig.

    Ibland så vill jag bara säga åt de som kommer med problem att de skall söka efter en lösning på Google. Det är troligen så jag kommer att lösa det. Men det är bara att bita ihop och försöka hjälpa till.

    Jag skall ju vara en expert, i alla fall enligt andra. I mina ögon så är jag bara en ofrivillig expert.

    Fotokredit:Fotot är ifrån Visualhunt.com

  • Tåg eller buss, för mig är valet enkelt om jag måste välja

    Tåg eller buss, för mig är valet enkelt om jag måste välja

    I dagarna så har jag gjort en kortare resa. När jag reste bort så valde jag att göra resan med tåg. När jag sedan dagen efter åkte hem igen så tog jag bussen. Jag kunde på så sätt jämföra de olika sätten att transportera sig mellan orterna så som jag gjorde. För mig är valet enkelt, utan tvekan så väljer jag att åka med tåg om jag får möjlighet att välja.

    Tåg eller buss?

    Resan jag gjorde var mellan min hemstad Borås och grannorten Göteborg. Anledningen till resan var att jag skulle på en konferens som min arbetsgivare att anordnat.

    Det är med andra ord ingen lång resa, det är cirka 6 mil mellan städerna. Det tar därför inte så lång tid att transportera sig mellan de båda städerna. Resan med tåget ner till Göteborg tog ungefär 65 minuter medans bussresan hem tog cirka 60 minuter. Men det var tillräckligt lång resväg för att jag skulle jämföra för- och nackdelarna med buss och tåg.

    Jag föredrar helt klart att åka tåg framför buss om jag får välja. Resan tog visserligen längre tid, cirka 5 minuter, men ändå tycker jag att en tågresa är att föredra framför att ta bussen.

    Anledningarna är många. För det första så tycker jag att tåget är mer bekvämt att åka än bussen. Visserligen, om jag nu skall jämföra tåget jag åkte med häromdagen och bussen dagen efter, så var bussen fräschare och hade ett mer bekvämt säte. Men jag föredrar ändå bekvämligheten med tåget, det är mer avkopplande tycker jag.

    Varför jag tycker tåget är bättre

    Troligen är det för att med tåget så har man ingen trafik runt omkring sig. Det är tåget och inget annat som transporterar sig på spåret. Men med bussen så åkte vi först igenom Göteborg som inte direkt är tom på trafik. Sedan åkte vi på Riksväg 40 och den är en av de mest trafikerade vägarna i Sverige. Även om man bara sitter där som passagerare så tycker jag det är smått stressande att ha all trafik runt omkring sig. Det går liksom inte att koppla av och njuta av resan, i alla fall kan inte jag det.

    Sen, om man tar bussen, så ser man i stort sätt bara vägen man åker på och trafiken runt omkring. Visst ser man lite natur vid sidan av vägen, men den känns avlägsen på något sätt. Lite av en kuliss bara som skall försköna intrycket av motorvägen.

    Åker man med tåg däremot så känns det mer som man åker mitt i naturen, i alla fall stundtals. Tågspåret slingrar sig utmed sjöar, åker genom täta skogar och genom vackra miljöer. Dessutom tar tåget resenären in i små fina samhällen som man bara passerar förbi utanför med bussen.

    Väljer tåg framför buss om jag kan

    Så får jag och har jag valmöjligheten, så väljer jag tåget framför bussen. Allra helst så skulle jag velat ta tåget hem också men det fanns inget som passade. För det är tyvärr så att antalet tåg inte är detsamma som förr. När jag var yngre så gick det tåg mellan Borås och Göteborg väldigt ofta. Det var minst ett tåg i timmen, ibland flera. Nu för tiden så går det bara ett fåtal om dagen. Dessutom så var antalet passagerare ombord på tåget rätt glest. Ett tag så var jag den enda passageraren, åtminstone i den vagnen jag satt i.

    Detta är trist tycker jag. Tydligen är det så att de flesta föredrar bussen. Varför kan jag inte riktigt förstå. Tidsskillnaden är som sagt inte många minuter, de utgår och ankommer från ungefär samma ställen och det kostar lika mycket att åka med de båda.

    Nu kommer det, förhoppningsvis, att byggas en ny tågsträckning mellan Borås och Göteborg. Tyvärr så kommer den väl inte ha samma fina rutt utan, precis som motorvägen, gå så rakt som möjligt mellan städerna. Med andra ord inte igenom små samhällen eller utmed fina sjöar. Men tåget kommer troligen att bli ett snabbtåg och det kommer innebära att man kommer att ta sig snabbare mellan städerna jämfört med bussen. Förhoppningsvis så kommer fler då att välja tåg framför att åka buss.

    Ett val som jag tycker är självklart. Det är ju roligare, trevligare och mer bekvämare att transportera sig fram på ett spår framför på en väg. Dessutom så är det ett mera miljövänligare sätt att resa.

    Fotot har jag själv tagit

  • Jul är starkt förknippad med att äta under min uppväxt

    Jul är starkt förknippad med att äta under min uppväxt

    Jag har blivit ombedd att berätta lite om hur min familj firade jul förr. Tydligen så hade vi lite udda vanor, vanor som var förknippade med framför allt ätande av mat. Vi åt nämligen mycket och ofta.

    Jul i mina ungdomsår

    Vi började med att fira jul redan dagen innan julafton, den 23 december med andra ord. I alla fall började vi att äta av julmaten då. För på kvällen dan före dan så åt vi av all julmat. Det var inte så som många andra gör när de kanske smakar på skinkan. Vi åt av allt. I alla fall så har jag för mig att vi gjorde detta den 23 december redan, men jag kan minnas fel.

    Sen på julafton så drog vi igång på allvar. Först så var det frukost på morgonen. Detta följdes sedan av förmiddagsfika, har för mig att det var pepparkakor och lussekatter som gällde.

    Sen till lunch så åt vi samma sak varje jul, nämligen lutfisk med kokt potatis och vitsås. Till efterrätt var det ris á la Malta med jordgubbssylt. I ris á la Maltan hade vi en tradition varje jul, nämligen en mandel. Den som fick den fick en present.

    Detta följdes sedan av eftermiddagskaffe, har för mig att det var under tiden vi tittade på Kalle Anka. När det programmet var slut så öppnade vi alla julklappar.

    Stora matintaget under jul

    När julklapparna var öppnade så var det dags för mat igen, nu det stora julbordet. Jag minns inte allt av det som fanns att välja på. Men vi inledde i alla fall med bland annat:

    • Olika sillar
    • Lax
    • Janssons Frestelse
    • Sillsallad
    • Ägg

    Sen så kom omgång två och där hittade man bland annat:

    • Skinka
    • Köttbullar
    • Prinskorvar
    • Julkorvar
    • Sylta
    • Brunkål
    • Grönkål
    • och säkert mycket mer än så

    Dessutom så fanns det olika sorters bröd, smör och ost.

    Sen på kväll så spelade vi ofta något spel och då åts det en massa julgodis, chokladkartonger öppnades och så vidare.

    Dagen efter

    Dagen efter så var det i det stora hela samma sak igen. Frukost, fika och sen lunch. Fast på juldagen så åt vi kalkon till lunch och ostkaka till efterrätt. Sen så var det fika igen och på kvällen julbord och därefter en massa godis.

    För vi åt inte bara julmat på julafton. Vi började som sagt den 23 december och sen fortsatte vi. Vi åt åtminstone av julbord fram till och med nyårsafton. Men vi kan ha ätit det varje dag fram till och med trettonhelgen till och med.

    Som ni förstår så räckte det inte med en skinka utan flera skinkor köptes och lagades till innan och efter jul. Det samma gäller väl många av de andra rätterna.

    Sen så kan det mycket väl ha varit så att antalet rätter på julbordet minskade med tiden, att det inte fylldes på med nytt av allt när det tog slut.

    Nu för tiden

    Man var rätt trött på julmat efter det att jul och nyår var över. Kanske så är det därför jag har svårt att tänka mig att äta julmat nuförtiden. Det går år mellan varje intag av julmat numera för min del. Jag åt lite julmat julen 2014. Sen så har jag inte ätit något förrän i år då jag åt lite med jobbet. Ärligt talat så var det så där. Okey, mycket av det jag åt nu innan jul smakade gott men det tilltalade mig inte direkt. Förmodar att jag har förätit mig på maten under åren. Jag är ärligt talat glad om jag slipper all julmat under julhelgen numera.

    Foto ifrån Visual hunt/ CC BY

  • GW Perssons böcker, i vilken ordning skall de läsas?

    GW Perssons böcker, i vilken ordning skall de läsas?

    Rätt så ofta, nästan dagligen faktiskt, så är det någon som har kommit hit till min blogg genom att söka på frasen ”i vilken ordning skall jag läsa gw perssons böcker?”. Då måste jag ge svaret på frågan, för det man gör när någon frågan. Så här kommer ordningen man skall läsa GW perssons böcker. 

    Läsordning för Leif GW Perssons böcker

    Denna ordning gäller:

    • Grisfesten (1978)
    • Profitörerna (1979)
    • Samhällsbärarna (1982)
    • Mellan sommarens längtan och vinterns köld (2002)
    • En annan tid, ett annat liv (2003)
    • Linda – som i Lindamordet (2005)
    • Faller fritt som i en dröm (2007)
    • Den som dödar draken(2008)
    • Den döende detektiven (2010)
    • Den sanna historien om Pinocchios näsa (2013)
    • Bombmakaren och hans kvinna (2015)
    • Kan man dö två gånger? (2016)

    Så, nu har jag svarat på den frågan.

    Jag kan för övrigt tipsa om alla böcker, de är alla väl värda att läsa och man bör läsa böcker i rätt ordning eftersom det bland finns referenser till tidigare böcker. Personligen så har jag läst alla böcker och några av böckerna har jag dessutom läst om ett par gånger.

    Filmer och TV-serier

    En hel del av Leif GW Perssons böcker har för övrigt blivit film och TV-serie. Ett bra exempel på detta är filmen Mannen från Mallorca med Tomas von Brömssen och Sven Volter som bygger på boken Grisfesten. Profitörerna blev en film med samma namn och Samhällsbärarna blev film under namnet I Lagens Namn.

    TV-serien En Pilgrims Död bygger på böckerna Mellan sommarens längtan och vinterns köld och Faller fritt som i en dröm och TV-serien Den Fjärde Mannen bygger på boken En annan tid, ett annat liv. Dessutom så kom under vintern 2018 TV-serien Den döende detektiven som bygger på boken med samma namn. Boken Kan man dö två gånger? har också blivit TV-serie under namnet Bäckström.

    Böckerna L – som i Lindamordet och Den som dödar draken har blivit TV-serie i USA under namnet Backstrom.

    Trevlig läsning!

    Fotokredit: Bilden kommer ifrån SVT.

    En hel del av Leif GW Perssons böcker har för övrigt blivit film och TV-serie. Ett bra exempel på detta är filmen Mannen från Mallorca med Tomas von Brömssen och Sven Volter som bygger på boken Grisfesten. Profitörerna blev en film med samma namn och Samhällsbärarna blev film under namnet I Lagens Namn.

    TV-serien En Pilgrims Död bygger på böckerna Mellan sommarens längtan och vinterns köld och Faller fritt som i en dröm och TV-serien Den Fjärde Mannen bygger på boken En annan tid, ett annat liv. Dessutom så kom under vintern 2018 TV-serien Den döende detektiven som bygger på boken med samma namn.Boken Kan man dö två gånger? har också blivit TV-serie under namnet Bäckström.

    Böckerna L – som i Lindamordet och Den som dödar draken har blivit TV-serie i USA under namnet Backstrom.

    Trevlig läsning!

    Fotokredit: Bilden kommer ifrån SVT.

  • Leva i nuet – Inte igår eller i morgon utan just nu

    Leva i nuet – Inte igår eller i morgon utan just nu

    En av det viktigaste tankarna om livet jag har är att jag vill leva i nuet. Att verkligen så fullt det går ha tankar och fokus på det jag gör just för tillfället. Inte tänka något på det som har varit eller det som komma skall.

    Leva i nuet – Inte igår

    Jag försöker så gott det går inte tänka så mycket på det som har varit. Vad är det för mening med det undrar jag? Det som har varit har ju varit och går inte att ändra på eller få ogjort. Visst, man kan lära sig av misstag man har gjort eller ta vara på positiva händelse och dra nytta av detta i framtiden. Men det finns inga anledningar till idag grubbla och fundera på det som hände igår. Sådant tar ju bara en massa kraft och energi i från det man egentligen skall fokusera på – Att leva i nuet.

    Tänk inte för mycket på morgondagen

    Likväl som att jag inte tänker allt för mycket på det som har varit så försöker jag låta bli att tänka på det som komma skall. Visst, har jag något inplanerat så kan jag tänka på det. Det kanske är saker som måste göras och förberedas innan. Jag kanske måste planera hur jag skall ta mig till en viss plats och så vidare.

    Men jag försöker inte tänka så mycket på själva händelsen i sig som komma skall. Gör man det så blir det rätt så lätt att man blir nervös, rädd och osäker. Bättre då att leva i nuet. Inte tänka på det som skall hända utan ta det när det kommer och fokusera på det just då, inte långt före.

    Men visst, det händer att jag kan tänka på något som komma skall och bli orolig i förtid för det. Jag har till exempel genomgått ett antal läkarundersökningar som jag har vetat inte är så roliga att genomföra. Sådana kan jag oroa mig för långt innan de komma skall. Men oftast så försöker jag låta bli att tänka på vad som kommer i framtiden, då lägger man även där ner en massa energi och kraft i onödan, egentligen till ingen som helst nytta.

    Nä, det bästa är att fokusera på det som sker just nu. Lägg ner tid, kraft och energi på att leva i nuet, fundera inte på gårdagen eller morgondagen.

    Egentligen så är jag nog inte en typ som grubblar och funderar överhuvudtaget, förutom på det som jag gör för tillfället. Jag har insett att man inte mår bra av att just grubbla och fundera, att man mår dåligt av att ångra det som är gjort och ha ångest av det som komma skall.

    Bäst mår man av att leva i nuet.

    Fotokredit: VisualHunt.com

  • Caféer, ett ställe jag skulle vilja tillbringa mer tid på

    Caféer, ett ställe jag skulle vilja tillbringa mer tid på

    Började dagen idag med att ta en kopp kaffe på en av stadens caféer. När jag satt där så funderar jag lite på tillvaron just då och insåg att jag skulle vilja tillbringa mer tid på det sättet, kanske till och med ha ett arbete som jag då och då kunde utföra på ett café.

    Tillbringa tid på caféer

    Anledningen till att jag hamnade där idag var att jag skulle jobba lite extra. Jag har egentligen ledigt den här veckan men chefen undrade om jag kunde hjälpa henne i några timmar idag. På väg till jobbet så hörde hon av sig och sa att hon var lite försenad. Då beslöt jag mig för att besöka min favorit av alla stadens otaliga caféer. Det ligger trots allt mindre än 100 meter i från min arbetsplats.

    Det är ett tag sedan jag var på detta café och jag blev positivt överraskad över hur fint det har blivit sedan deras senaste ombyggnad. Jag blev också överraskad över hur mycket folk det var där. Detta trots att klockan inte ens var 09.00 när jag kom dit. Det är tydligen fler som har förstått tjusningen i att ta en tidig morgonfika.

    Tillbringa dagarna på ett café

    För när jag satt där och smuttade på min cappuccino så tänkte jag att så här skulle jag vilja starta flera dagar. Kanske inte varje dag (det skulle bli dyrt) men någon dag då och då. Nu är det lite svårt för min del eftersom jag börjar i normala fall jobba en 30 minuter innan detta café öppnar på morgonen. Men jag vet att det kommer att komma dagar inom kort då jag kommer att börja senare. Med andra ord som gjort för ett morgonbesök på detta café igen.

    Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att arbeta några timmar på något av stadens caféer. Till exempel det jag satt på idag. Det vore grymt kul och intressant att sitta och jobba i några timmar. Smådricka på en kopp kaffe och kanske tugga på en smörgås eller liknande. Tyvärr så har jag inte den typen av arbete som gör att jag kan göra detta. Kanske vissa arbetsuppgifter skulle fungera men jag är ändå i behov av att finnas på min arbetsplats under hela tiden som jag arbetar.

    Det är trist, väldigt trist, för att kunna sitta på något av alla caféer och jobba några timmar i veckan hade varit kanon. Nu får jag passa på att ta en morgonfika de dagar jag har chans till det. Tror att den 9 mars är nästa tillfälle.

    Fotokredit: VisualHunt.com

  • Stillhet, det är då som jag trivs som allra bäst

    Stillhet, det är då som jag trivs som allra bäst

    När det gäller att umgås med människor så vill jag gärna ha stillhet runt omkring mig, inte en massa prat, diskussioner, skratt eller vad det nu kan vara. Men annars i livet så är stillhet något som kan stressa mig en hel del.

    Stillhet

    Jag har helt enkelt svårt för att umgås med människor som helst enkelt måste prata jämt och ständigt, sådana som har ett behov av att göra sin röst hörd i tid och otid. Det är den typen av människor som har en vilja av att hela tiden höras, sådana som använder sin röst till att få både uppmärksamhet och bekräftelse. Den typen av människor har jag svårt för att umgås med.

    Jag vill hellre ha det lugnt, tyst och ha stillhet runt omkring mig när jag umgås med andra. Det är inga som helst problem för mig att umgås med andra utan att behöva prata jämt och ständigt. Jag tycker att man kan umgås med varandra även i tysthet, kanske säga något då och då bara.

    Många gånger så har jag tänkt att ett liv i form av ett klosterliv skulle passa mig ibland, i alla fall några dagar då och då. Det är inte det religiösa jag är ute efter utan just det där att ha människor runt omkring mig utan att för den skull behöva prata med dom.

    Inte folkskygg

    För jag är inte folkskygg eller någon enstörig. Jag vill ha människor runt omkring mig, i alla fall i en liten och lagom mängd. Men jag har inget behov av att prata hela tiden och inte heller att höra på när andra pratar. Jag vill umgås i tystnad och stillhet helt enkelt.

    Men det finns andra händelser i livet där stillheten inte är något jag trivs med. Man skulle tycka att jag skulle trivas ensam ute i naturen, där det verkligen är stilla och tyst. Men en sådan miljö stressar mig faktiskt. Det lugnet tycker jag är jobbigt och påfrestande.

    Jag trivs helt enkelt bäst i stan med liv och rörelse runt om mig. Men, som sagt, jag har inget behov av att få prata hela tiden eller höra andra prata. Jag vill umgås men under stillhet och lugn.

    Fotokredit: VisualHunt.com